Sanna Goes Paris

Idag köpte jag en bok åt 4åringen. Det var en försäljning på skolan "för varje bok du köper går en likadan till biblioteket" och 4 åringen ville gärna köpa några böcker. Men jag sa att en räckte och han valde en "lär dig skriva siffrorna"-bok. Vi satt och skrev i den senare - verkligen bra köp! Dock så kan han inte lära sig skriva siffrorna med bokstäver än, för i boken var det att man skulle öva skriva dem i skrivstil. Lite för stor utmaning för en 4-åring. dock så förstår jag varför det är omöjligt att läsa fransk handstil, de lär sig nästan skriva skrivstil före "normal" handskrift.

Tänk hur hemsk Olovs handstil hade varit om han växt upp i Frankrike! (nä, han hade typ fått gå om för att bara öva handskrift - så seriösa är de här)


Även om det ibland känns som det enda jag gör är att klaga på Frankrike och fransmän, har jag faktiskt insett att det är vissa saker jag tycker bättre om här. Jag har varit här så pass länge nu att man ser igenom det jobbiga, som att flera affärer har lunchstängt 2-3 timmar till att faktiskt inse att affärsägarna klara av att ha kvar sina affärer trots lunchrasten för att alla kunder är så lojala.

I sverige skulle alla tycka att det skulle var onödigt att fara till mataffärer, slaktare och konditoriet - när du liks kan köpa allt på samma gång. Men faktum är att det är bättre kvalité på köttet hos slaktaren och att det inte är som på Ica där allt kött är färdigmarinerat för att folk ska orka köpa det. Du kan nästan alltid göra det bättre själv.

I matvägen har jag gjort enorma framsteg, när vi var på ikea för två veckors en och jag fick min köttbullstallrik förvånade jag mig med att sakna grönsakerna och tycka det var konstigt att äta denna klassiska svenska maträtt. Än är alla lokala grönsaker på affärerna i bra skick, man kan knappt se att det är vinter i affärerna om det inte vore för julpyntet. Det franska köket är grymt gott och jag tror inte det är mycket jag inte tyckt om.

Och när vi pratar om mat så måste jag ju nämna att hela familjen här tycker jag är en bra kock, särskilt för att var  au pair. Jag som tycker inte att jag har gjort så mycket speciellt tycker det är lite konstigt, men jämfört med deras andra au pairer är jag kanske bättre, vad vet jag?

Men jag måste själv erkänna att när jag gjorde Auberginegratäng efter improvisation då mamma skyndsam sagt: "Skiva dem, koka i steamern, bland ägg, mjölk, ost och lägg i en form i ugnen i en timme. "  Jag improviserade mängden ägg och mjölk, la i lite kryddor och till ock med mamman tyckte det var en riktigt god gratäng.
Så gick det till när Sanna gjorde auberginegratäng första gången.

De enda gånger jag har haft lite svårigheter i köket har varit när jag kämpat med ris. Det franska jävla riset.
Du kan inte följa instruktionerna för då blir det rejält överkokt.
Först ska du Hälla i en matsked olivolja så det blir lite "lösare"
Sen ska du enligt tabellen lägga i en volym ris och 3 gånger den volymen vatten. Om du ska få det bra ska du hälla i lite mer vatten än ris så blir det bra.

Men jag har insett att jag kommer ta med vissa saker för resten av livet, många saker är bra här. Särskilt atmosfären och hur artiga de flesta är. Komplimangerna kommer ofta här, och då menar jag inte bara av äckliga gubbar i Paris, utan gör du något som anses vara "normalt" i Sverige s blir det ändå uppmärksammat med ett "Vad bra gjort Sanna".

Dock så stör jag mig på deras överanvändning av förnamn: "Hej Sanna. Sovit gott Sanna? Tack Sanna! Vad fin du är Sanna. " I Sverige använder vi inte förnamnen lika mycket, här använder de smeknamn när de inte använder förnamnen. I Sverige anser det lite otrevligt och kanske till ock med lite manipulativt att använda förnamnen ofta, det var inte bara jag som störde mig på körskolelärarnas utnyttjande av förnamnen. 
Men här använder de förnamnen för att vara artiga och det visar mer respekt att säga "tack Sanna" än att bara släng ur sig ett "Tack".

Sen vill jag bara avsluta med att tack turen som gjorde att jag hamnade hos denna underbara familj. Trots att det är en "återihopsatt" familj som de säger här i Frankrike är de verkligen nära varandra, kanske tillockmed närmare varandra än många "riktiga" familjer. Jag trivs verkligen bra och barnen är underbara - även om de ibland testar mitt tålamod. Som idag, sjöng 11-åringen typ opera i duschen så att det nästan ekade i hela huset.