Sanna Goes Paris

Istället för att börja från bnörjan tänkte jag göra motsatsen!
Veckan med Elias var underbar, vi har gjort mycket och ätit gott.

Dock så tänkte jag börja med gårdagen.

Vaknade 04.45 för att stiga upp, checka ut och ta tåget hem till Bailly. Halv 8 var vi här och åt en till frukost.
Våra planer var att besöka slottet i Versailles men det var stängt så vi gick lite i trädgården och sedan tänkte vi fara tillbaka.

Detta blev då svårare än väntat då de hade stängt av vår avfart. Så vi var på en stor väg utan någon aning vars den ledde. Märkte dock att vi var på väg mot den fyrfiliga motorvägen till Paris, och försökte byta fil. Detta skedde just innan och det var mycket trafik. Slutade med att jag stod mittemellan där man svänger av. Hemskheter! Kom in på rätt fil och letade febrilt efter skyltar som kunde hjälpa oss. Mycket tutande då jag inte körde så fort, vilket stressar ännu mera. Hittade en skylt mot Marly le Roi som ligger i närheten där jag bor, svänger av. På den vägen Håller de också på med vägarbete så kan inte bara vända om som jag tänkt först... Så vi åker där ett bra tag tills vi hittar en skylt i Marly le roi som leder hem. Lättanaden att parkera bilen var gudommlig.
Ja, detta var första gången Elias åkte bli med mig här - Lyckat!

Dock så var jag inte ensam med att klaga på den dåliga skyltningen som finns här. Herregud. Mammans kommentar då jag berättade detta sammanfattar hur skyltingen är här. "Vad tråkigt att köra bili Sverige, här måste man vara lite impulsiv".

Vi hämtade 4åringen klockan 5 och lekte med honom. Han var lite blyg för Elias i början och han tyckte inte om när jag översätte utan ville inte att vi skulle prata. Det blev lite krångligt för Elias att förstå då, men gick bättre senare. När han skulle byta om till pjamas var han lite tjorvigare än vanligt då han var exhalterad och så. Med hjälp av Elias och lite tålamod tog det bara nästan tio minuter för honom att byta om.

Vi åt en god middag med familjen och pratade på om lite allt möjlig. Föräldrarna var väldigt imponerade av honom och tyckte att han var väldigt trevlig. Aurélien gillade honom också. När vi sa godnatt gav han tillockmed Elias en puss. "Ah ca pique! / Ah det sticks!" sa han sen. Sötunge!

Vid tiotiden skjutsade jag Elias till stationen och vi tog en långsamt avsked då tåget inte gick förän halv. Det kändes väldigt tungt att säga hejdå, men som Elias sa "Vi ses nästa månad!".