Sanna Goes Paris

Det är kul att allt har börjat flyta på riktigt bra nu. Aurilien har vant sig vid mig och han är jättegullig. Jag badade honom helt själv igår för första gången och det gick utan att han grät (vilket han brukar göra varje gång eftersom han är så rädd att få vatten och shampoo i ögonen). Att laga middag och äta med endast mig gick också väldigt bra!

Idag trodde jag först att det inte skulle bli någon utflykt till Paris eftersom Aurilien mådde dåligt, men det fixade sig och jag och Kajsa for till Montmatre! Underbar stadsdel, bara lite jobbigt med alla dessa trappor. Och dessa jobbiga människor som ska måla av en, det blir inte ens så bra bilder. Om man ska låta någon måla av en ska man låta de riktiga konstnärerna på torget måla av en. Självklart blev vi stoppade av nårga som ville måla av oss, och när vi gick iväg efter att de börjat fast vi sagt att vi inte hade pengar och inte skulle köpa. fick vi höra att vi var dåliga människor och respektlösa mot konsten. Ja, det fick vi ropat efter oss ganska länge faktiskt för ahn började föjla efter oss när han såg att vi inte brydde oss om det.

Det blev Crêpes bologniese till lunch för mig och en Crêpes choritzo för Kajsa och vi åt vid Moulin Rouge. Därefter fortsatte vi med våran upptäcksfärd och hittade tillslut Marché St Pierre vilken låg precis vid Sacre-Coeur. Alldeles för mycket valmöjligheter och det var alldeles för varm för att jag skulle orka köpa något så därför blev det endast rek inför kommande köp.

Sen var vi också och såg på Le Grande Arc de La Defense, och när vi gick ut dit föll jag. Jag trampade snett och flög därför från tredje trappsteget direkt till marken. Jag ahde tur att strumpbyxorna tog värsta smällen - det hade kunnat gå betydligt värre! Jag klarade mig undan med ett litet skrapsår och ömma händer. När jag berättade om fallet för pappan i familjen undrade han om ajg ville ha något plåster eller Ipren, vilket en en konsig avna de har i Frankrike. Jag sa att det var ingenting och tackade nej. Han tycker att vi svenskar är lite konstiga som inte tar något åt smärta, och jag sa att det är onödigt att ta när det bara är småsaker.