Paris says "Est-ce que tu es une maman?"
Så dags att uppdatera bloggen! Jag hade tänkt göra det igår men pratade med Elias i stort sett hela kvällen så jag hann inte så mycket mer.
Men nu kommer, alla ni som väntat och längtat, Berättelsen om Armbandet!
I helgen hade jag jätteroligt! I fredags for jag ut med Lisa, Lisa och Frida på Duplex(Champs-élysée). Det började med att varken Frida eller jag hade med oss leg, vilket de verkligen krävde där. dock så tog vi oss in utan något större problem. Jag tyckte stället var jättefrächt! Tre dansgolv (Varje nästan 2 gånger Station i storlek), tre musiksmaker och mängder med människor. Måste nog säga att det var mest folk i våran ålder vilket är väldigt ovanligt i Paris!
Jag träffade en trevlig fransman som hade bott två år i Malmö, så jag satt och pratade med honom. Det blev visst några timmar! Men han var jättetrevlig och verkligen schysst. Vi satt bara och pratade och jag övade på franskan även om det var skitsvårt att höra över musiken. Chocken kom i slutet av kvällen då han kom fram till mig på dansgolvet och gav mig en fin ask. I asken låg ett armband. Jag försökte ge tillbaka det, men nej, det var bestämt till mig. Jag minna att jag stirrade på asken och tänkte "Vad fan ska jag göra med den här, inte kan jag dansa med en ask?". Så Frida slängde asken i en soptunna och Armbandet åkte ner i väskan. Senare när vi satt och väntade på tåget var jag tvungen att fråga om det verkligen hänt. Och svaret blev : "kolla i väskan!" Och titta där! Ingen inbillning här inte, så billigt kommer man inte undan. Detta är klart det konstigaste som hänt mig i Paris.
Anyway, Armabndet är av märket Albanu vilket är ganska dyrt. Dock så tror och hoppas jag inte att det är ett 3000 krs armband utan en billigare kopia.
När jag kom hem kl 8 på morgonen så hade han redan addat mig på facebook, och även hur trevlig han än var så vill jag inte träffa honom igen, då han var minst 25 och ja, fransmän förväntar sig saker som jag inte vill.
Lördagkvällen spenderades med att vi trötta tjejer for hem till Frida var vi åt middag och mest bara satt och pratade om lite allt möjligt. Riktigt trevligt och vi åt faktsikt en av mina favoriträtter!
Nu i veckan jag jag varit ledig under dagstid, dock har jag varit rejält förkyld och knappt haft någon röst. Därför har jag spenderat större delen av tiden till att sova, se tv, läsa och även sola lite i det finavädret.
Fyraåringen har varit väldigt snäll i veckan och det mesta har skett utan problem. Veckan roligaste fråga var "Är du en mamma? Visst är du inte en mamma?" Vilket kom efter att en av hans kompisar frågade om jag var hans mamma.
Och idag fick jag frågan av en annan av hans kompisar "Vilket språk pratar hon?" (han ställde den till honom) Så jag svarade att jag pratar franska. Då frågade han "Men annars?" men när jag svarade "Både Svenska och Engelska" blev han ganska ställd.
Men nu kommer, alla ni som väntat och längtat, Berättelsen om Armbandet!
I helgen hade jag jätteroligt! I fredags for jag ut med Lisa, Lisa och Frida på Duplex(Champs-élysée). Det började med att varken Frida eller jag hade med oss leg, vilket de verkligen krävde där. dock så tog vi oss in utan något större problem. Jag tyckte stället var jättefrächt! Tre dansgolv (Varje nästan 2 gånger Station i storlek), tre musiksmaker och mängder med människor. Måste nog säga att det var mest folk i våran ålder vilket är väldigt ovanligt i Paris!
Jag träffade en trevlig fransman som hade bott två år i Malmö, så jag satt och pratade med honom. Det blev visst några timmar! Men han var jättetrevlig och verkligen schysst. Vi satt bara och pratade och jag övade på franskan även om det var skitsvårt att höra över musiken. Chocken kom i slutet av kvällen då han kom fram till mig på dansgolvet och gav mig en fin ask. I asken låg ett armband. Jag försökte ge tillbaka det, men nej, det var bestämt till mig. Jag minna att jag stirrade på asken och tänkte "Vad fan ska jag göra med den här, inte kan jag dansa med en ask?". Så Frida slängde asken i en soptunna och Armbandet åkte ner i väskan. Senare när vi satt och väntade på tåget var jag tvungen att fråga om det verkligen hänt. Och svaret blev : "kolla i väskan!" Och titta där! Ingen inbillning här inte, så billigt kommer man inte undan. Detta är klart det konstigaste som hänt mig i Paris.
Anyway, Armabndet är av märket Albanu vilket är ganska dyrt. Dock så tror och hoppas jag inte att det är ett 3000 krs armband utan en billigare kopia.
När jag kom hem kl 8 på morgonen så hade han redan addat mig på facebook, och även hur trevlig han än var så vill jag inte träffa honom igen, då han var minst 25 och ja, fransmän förväntar sig saker som jag inte vill.
Lördagkvällen spenderades med att vi trötta tjejer for hem till Frida var vi åt middag och mest bara satt och pratade om lite allt möjligt. Riktigt trevligt och vi åt faktsikt en av mina favoriträtter!
Nu i veckan jag jag varit ledig under dagstid, dock har jag varit rejält förkyld och knappt haft någon röst. Därför har jag spenderat större delen av tiden till att sova, se tv, läsa och även sola lite i det finavädret.
Fyraåringen har varit väldigt snäll i veckan och det mesta har skett utan problem. Veckan roligaste fråga var "Är du en mamma? Visst är du inte en mamma?" Vilket kom efter att en av hans kompisar frågade om jag var hans mamma.
Och idag fick jag frågan av en annan av hans kompisar "Vilket språk pratar hon?" (han ställde den till honom) Så jag svarade att jag pratar franska. Då frågade han "Men annars?" men när jag svarade "Både Svenska och Engelska" blev han ganska ställd.
Kommentarer
Trackback
