PAris says panik, rädsla och skräck

Jag drömde att vi var på vindsvångingen/taket på Tour mont parnasse och med vi menar jag folk från kusk
Elias <3 Sanna säger:
ok
Sanna - Elias! säger:
När jag kom dit hade ni byggt en bro av staplade stolar till en närligggande byggnad som var lite lägre.. och tydligen ahde ni alla klättrat fram och tillbaka
Elias <3 Sanna säger:
hahaha
coolt
Sanna - Elias! säger:
När jag kom dit var det Elins tur, men det var då en hål i "bron" och hon slängde sig sista biten och lyckades få ta på räcket till den andra byggnadet och tillsut kom det någon på andra sidan som hjälpte henne upp
tydligen var de två doktorer en kvinna och en svart man
De hade varit där hela tiden ifall att något skulle hända
Sen sa ni att ajg var också tvungen att göra det, för alla ni hade ju redan gjort det.
ajg försökte ta mig ur situationen men ni övertalade mig
Då var bron någon blandning av en hängbro/repstege
Elias <3 Sanna säger:
låt mig gissa, du föll?
Sanna - Elias! säger:
så jag ahde fötterna på ett ställe och händerna på ett annat när jag klättrade
Jag tog mig över utan problem och när jag skulle tillbaka var stämmningen lättad och du(som höll i repet/repstegen på den andra sidan) pratade med de svarta doktorn och skämtade. jag var nästan framme hos dig typ 2 dm ifrån och klättrade bara med händerna då du plötslit släppte stegen för att visa hur stort något var för honom
Elias <3 Sanna säger:
jamen självklart är det mitt fel!
Sanna - Elias! säger:
Jag föll men som tur var det någon gummibandseffekt och jag slog i den andra huskanten. där klamrade jag mig fast och två par händer stärckte sig ner efter mig och räddade mig
Men det värsta vara paniken och hur jag verkligen grät av rädsla när jag klamrade mig fast mot huskanten...
Det var så verkligt att jag tror jag snyftade  i verkligehetn... ioch paniken fanns kvar när jag vaknade
Elias <3 Sanna säger:
det ironiska med det är att det där lät som en sån där overklig mardröm som man  vet inte är på riktigt
ungefär som de man hade som barn
Sanna - Elias! säger:
Jag mår dåligt bara över att tänka på den
så hemsk var det
Elias <3 Sanna säger:
oj...
Sanna - Elias! säger:
alltså paniken, rädslan och snyftningarna jag inte kunde hejda även då jag visste att jag var räddad...
Inatt drömde jag en mardröm.
Jag drömde att vi från KUSK var på vindsvåningen/taket på Tour montparnasse och när jag kom dit hade ni byggt en bro av staplade stolar till en närligggande byggnad som var lite lägre.. och tydligen hade  alla klättrat fram och tillbaka.
När jag kom dit var det Elins tur, men det var då en hål i "bron"(dvs några stolar i stapeln saknades helt plötsligt) och hon slängde sig sista biten och lyckades få ta på räcket till den andra byggnaden och tillslut kom det en svart man och en kvinna som hjälpte henne upp.Tydligen var de två doktorer. De hade varit där hela tiden ifall att något skulle hända.
Sen sa mina fd klasskamrater att jag var också tvungen att göra det, för alla de andra hade ju redan gjort det.
Jag försökte ta mig ur situationen men de övertalade mig och då blev bron någon blandning av en hängbro/repstege.
Jag tog mig över utan problem och när jag skulle tillbaka var stämningen lättad och Elias(som höll i repet/repstegen på den andra sidan) pratade med de svarta doktorn och skämtade. Jag var nästan framme hos Elias, typ 2 dm ifrån, och klättrade bara med händerna/hävde mig uppåt med händerna då han plötsligt släppte stegen för att använda händerna för att visa hur stort något var för för doktorn.
Jag föll, men som tur var det någon gummibandseffekt och jag slog i den andra huskanten. Där klamrade jag mig fast och två par händer(ett par svarta så klart) sträckte sig ner efter mig och räddade mig.
Men det värsta vara paniken och hur jag verkligen grät av rädsla när jag klamrade mig fast mot huskanten... Det var så verkligt att jag tror jag snyftade  i verkligheten... och paniken fanns kvar när jag vaknade!
Alltså paniken, rädslan och snyftningarna jag inte kunde hejda även då jag visste att jag var räddad...

Jag mår dåligt bara över att tänka på den, så hemsk var det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0